världens sämsta musikgenrer
Det här är en liten hyllning till alla listor. Dessa genrer toppar min sämstalista på musikgenrer/subgenrer.
Här kommer de, utan inbördes ordning.
Dansband
Dansband är ingen musik, det är en funktion. Ingen LYSSNAR på dansband. Folk RÖR sig till det. Hade inte dans uppfunnits, hade inte dansband funnits. OK, det sista påståndet var lite ologiskt. Och jag vet inte vad som kom först; dansen eller musiken, men ni fattar.
Målgrupp: äldre damer & herrar. bönder. handikappade.
RnB alá Akon och Chris Brown
Jag klarar inte av musik där en 22+ årig kille som inte kan sjunga idoliseras för att han är snygg. Det är inte musik, kalla det för rumsrent- eller tantsnusk, men snälla inte musik. Fast kanske är jag bara avundsjuk.
Förresten tror jag att "roboteffekten" som används på deras röster, uppfanns för att dölja just denna demografis talanglöshet. Roboteffekten är med andra ord en garant för att artisten är kass.
Målgrupp: tonårstjejer. invandrarkillar i övre tonåren
Power metal
Skit, jag vet inte ens var jag ska börja. Finns det något mer osmakligt eller patetiskt? Missförstå mig inte, jag tackar inte nej till en fin metaldänga, snarare tvärtom. Men power metal? Låt säga så här; låtarna brukar behandla frågor som drakar och tuffa krig, behöver jag säga mer? Tänkte väl det. Eller jo förresten, sångaren har alltid bar bringa och sjunger i falsett.
Målgrupp; finniga tonårspojkar. fula tjejer. medelålders svennar.
Tacka vet jag dödsmetal, det är fan så mycket häftigare.
Som en sann hårdrockare kan jag nämna att power metal inte heller ligger särskilt högt i kurs hos mig.
Du måste droppa några band, kulan!
hehe, visste inte att du börjat blogga... Bra och roligt var det iallafall.
Puss
hade du haft självdistans hade du inte haft en anonym blogg, du hade vågat stå för den du är. För det andra hade du förstått vilken oerhörd självdistans jag har då jag publicerar allt jag får in just för att det inte bekommer mig ett dugg.
Det är en jävla skillnad på att vara anonym och inte visa en bild på sig själv. Att döma av Hertiginnans blogg är fallet snarare ett klassisk fall av narcissism. Självdistans är inte att säga vad man tycker, utan att kunna se sina egna svagheter och vara okej med dem.
saknar jag självdistans? säger du som bloggar anonymt din fega djävel.
